StudentDavid

Ja, nu måste det ha varit jättelängesen jag skrev nåt här. Och genom den intigheten kan man ändå få ut någonting - jag verkar inte vara bloggartypen. Jag tror inte det beror på att jag inte har något att säga, för jag tänker ganska mycket på alla möjliga saker (som de allra flesta). Men det verkar som jag fungerar på det sättet att jag föredrar att fundera på något, för att därefter komma fram till en mer eller mindre tillfredställande slutsats, och därefter låta saken bero. Eller, om jag fann slutsatsen intressant eller uppseendeväckande, dela det med personer i min närhet.

Jag har helt enkelt inget behov av att basunera ut mina åsikter, problem eller vardagsupplevelser på regelbunden basis för allmän beskådning. Jag nöjer mig istället med att posta länkar på Facebook då och då med saker jag oftast tyckt var roliga eller bara intressanta (jag menar, kom igen - en katt som hickar och fiser på samma gång. Hur kan man inte älska det?). Om jag gör något extra roligt någon gång kan det hända att det slinker ut i en statusuppdatering, och hoppas på att det inte låter som skryt. "Se på mig, och hur bra jag har det." Något vi alla kan känna igen oss i skulle jag tro.

Nä, nu tror jag minsann jag ska gå och göra något så fruktansvärt ointressant som att bre mig ett par mackor.

“Don’t be afraid to be a fool. Remember, you cannot be both young and wise. Young people who pretend to be wise to the ways of the world are mostly just cynics. Cynicism masquerades as wisdom, but it is the farthest thing from it. Because cynics don’t learn anything. Because cynicism is a self-imposed blindness, a rejection of the world because we are afraid it will hurt us or disappoint us. Cynics always say no. But saying yes begins things. Saying yes is how things grow. Saying yes leads to knowledge. “Yes” is for young people. So for as long as you have the strength to, say yes.”

Jag gick över järnvägsgången (det har egentligen ingenting att göra med det jag tänker säga) idag, på väg hem efter min första avklarade tenta för veckan, lyssnandes återigen på Kurts julskiva (han är ju helt sjukt begåvad den där mannen) - när jag helt plötsligt insåg en sak. Jag har klagat över att december än så länge känts väldigt o-julig för mig, att jag inte haft julkänsla nog att göra alla dessa saker jag normalt brukar göra. Men när jag så lyssnade på Kurt Nilsen & Kringkastingsorkestret – Nå Tennes Tusen Julelys halvvägs över järnvägsspåret, kände jag hur lättnaden över en avklarad tenta kombinerades med Nilsens ljuva stämma, och tillsammans gav detta upphov till en liten försiktig ström julstämning som fyllde kroppen.

Och det var då det slog mig likt en långtradare rakt i plytet - julstämningen kommer inte automatiskt den 1:e december för att man ska få lust till att göra alla saker som hör julen till. Den kommer just på grund av att man gör dessa saker. I år har jag varit upptagen med så mycket annat (i sinnet ska sägas, jag är normalt inte den som gör överdrivet mycket annars), så jag fick liksom aldrig chansen att någonstans starta julstämningsprocessen i mig. En process som annars sakta växer sig starkare ända tills man står där på julaftonsmorgonen och känner sig som barn på nytt.

Så... ibland är det nog bra med traditioner - hade de inte funnits skulle man fortsätta precis som vanligt. Traditionen blir liksom som den där kängan som sparkar in en på den andra vägen vid korsningen, eller som spaken man växlar järnvägsspåret med.

Det är väl bara att hugga i då, antar jag!

God Jul.

Det första som ska nämnas är väl att detta inte på något sätt är en "comeback" - så alla er som hoppades på fler utläggningar koncentrerade enbart kring skolan och dess underbara väsende måste jag tyvärr göra besvikna.

Detta kommer mera bli... det jag tror jag egentligen först ville att den här bloggen skulle vara. Ett ställe att bara skriva av sig, typ. Ett ställe där jag kan skriva att "Walking In The Air" med Kurt Nilsen från hans nya julalbum, som jag nu lyssnar på, är helt underbar. Aaahh... ja, den är verkligen fantastisk. Så bra att jag länkar den till Spotify här: Kurt Nilsen & Kringkastingsorkestret – Walking In The Air

Lite sporadiska uppdateringar kommer det alltså bli. Men det är helt enkelt så det får vara - när jag har något att säga, säger jag det.

Så... vad är det jag har att säga denna gång?

Jaa... säg det. Jag kom helt av mig av den här julskivan, den där Kurt är för underbar alltså. Hehe :)

Det som ligger närmast i tanken just nu är väl, ironiskt nog, skolrelaterat. Eltenta imorgon och ytterligare en på fredag. Och sedan, slog det mig när jag stod i duschen idag, är det bara en vecka kvar till julafton. EN VECKA!? o.O

Var tog december månad vägen egentligen? Jag har inte alls känt mig särskilt julig än så länge. Vanligtvis brukar jag vara mitt uppe i hajpen nu - kolla på julkalender, stryka för varje dag i almanackan fram till magical number 24, öppna luckor i chokladkalendern... men i år, inget sånt. Makes me a little sad...

Förhoppningsvis släpper det när tentorna är avklarade. Alla julkänslor kommer skölja över mig likt en flock bävrar som just fått syn på en mindre regnskog fylld med späda, stackars sälgskott.

Men nu får jag väl ta tag i pluggandet igen. Har flytt länge nog från det nu.

På återseende!

Nu är äntligen tentorna över!

Jag tror de gick bra.

Men det är inte främst det rubriken syftar på - med detta inlägg tackar jag för mig och min blogg.

Det var ändå rätt kul så länge det varade.

Ses och hörs någon annanstans i framtiden istället!


Peace out.

Så var det då äntligen klart - rapporten är inlämnad och seminariet genomfört. Nu får vi bara hoppas på att rapporten blir godkänd så vi inte står där i slutändan med plagieringsanklagelser upptryckta i plytet för att vi glömde källhänvisa en liten mening på 3 ord eller nåt annat löjligt.

Ni vet förresten den där tryckta spänningen som oftast uppstår vid såna här tillfällen?

Detta var inget undantag. :P

 

Nu gäller det bara att inte glömma bort i all seger- och helgyra att vi trots allt fortfarande har två tentor kvar att skriva också...

 

Aaaaoowh, crap...

 

Pluggapluggaplugga!

Så, äntligen är vårt grupparbete klart och inlämnat. Det har varit en lång, och mestadels ganska tråkig, resa men nu är det som sagt äntligen över...

... nu är det bara seminariet imorgon kvar.

Och tentan.

*Burr*

Jag kan förresten glädja er med ett roligt litet uppslag jag upptäckte i BT igår (... eller om det var i förrgår.) Tänk er att jag gick förbi köksbänken där tidningen ligger uppslagen med framsidan, och i förbifarten utan att se efter särskilt noga ser det här:

!

 

Haha. Jag tyckte det var lite roligt iallafall ;)

Då sitter man här, yrvaken en onsdagsmorgon, och är på väg till skolan.

Idag tänkte vi i gruppen färdigställa vårt arbete - det ska nämligen vara inlämnat senast imorgon. Vi får se hur det går, helt enkelt! Skönt dock att vi inte har några föreläsningar idag, då kan man fokusera helt på arbetet (eller försöka, åtminstone).

Nä, nu får jag skynda mig iväg så det blir nåt gjort :)

Efter en härlig helg, är jag nu utvilad och redo att ta nya tag...

... trodde ni ja.

Jag är precis lika trött som vanligt. Haha!

Nu börjar dessutom skolpressen smyga sig på. Grupparbetesinlämning på torsdag, seminarie på detsamma nästföljande dag, och tenta veckan efter. I samma ämne.

Jag vill hääärifrååååån, buäähähähäää!!

... :P

Det hjälper ju inte heller att vi, utöver detta, har ytterligare en tenta i det andra ämnet samma vecka. Suck.

Jaja, det var tur att helgen var så bra iallafall. Lilla Lisa var och hälsade på! Det var jättekul :)

Nä, nu ska jag fortsätta arbeta på denna bastard (Voss-referens) till uppgift.

Tjolahopp!

Jag sitter i min säng och är ganska så slut. Efter en händelserik dag är det skönt att krypa ner under täcket med en serie eller två.

Kommande dagar lär såhär på förhand bjuda på mycket annat roligt - ibland är det skönt att leva :)

Idag har jag varit sjuukt oproduktiv. Vaknade halv 1, och efter 1 ½ timmas kamp mot hungern gav jag till slut vika - magen vann över den varma sängen. Dock hittade jag snabbt tillbaka till sagda säng och spenderade sedan ytterligare drygt 2 timmar i dess sällskap (och datorn, skall tilläggas). När jag till slut insåg att det nog var dags att gå upp vankade jag runt i huset ett tag i ett försök att orientera mina tankar, gav upp och började dammsuga istället. Idén om att duscha efter jag städat blev tydligen slängd någonstans i ett mörkt hörn av min hjärna, den kröp nämligen inte fram igen förrän nu. Verkar som rakningen och skolarbetet gick samma öde till mötes... och nu sitter jag här klockan 9 på kvällen.

Nåja, jag fick ju iallafall dammsugit.

<3

Hur stor är egentligen chansen att en skolklass åker med bussen båda turerna på en dag (till och från skolan)? Jag undrar det jag. Fram tills nu har jag ju iallafall lyckats undvika det i 18 ½ år. Tack gode gud för iPoden och mina sköna, ljudisolerande hörlurar.

Dagen började heller inte bättre med att jag, på väg ner till bussen, kom ihåg att mitt busskort gick ut i fredags. Så jag var tvungen att betala en enkelbiljett som motsvarade 1/10 av priset på mitt månadskort som jag sedan införskaffade i stan. Ganska onödigt...

Idag fick vi förresten tillbaka våra duggor i Datorarkitektur. Jag hade förväntat mig max 1,5 poäng (av 5 möjliga), så jag fick mig en glad överraskning. 2,5! Ändå hälften rätt, helt okej för att ha börjat plugga dagen innan. Och på tal om det! Vi fick även reda på lite mer om tentan - 50 frågor där man måste ha rätt på minst 20 för att bli godkänd. 20!! Det är ju inte ens hälften rätt. 40% närmare bestämt, med lite snabb huvudräkning. Jag tycker faktiskt det är skrämmande lågt. Man kan ju i princip gå dit och bli godkänd enbart på tur.

Nä, tacka vet jag proven i högstadiet och gymnasiet, där man var tvungen att börja plugga flitigt flera veckor i förväg för att ens ha en chans...

...

euh.



Verkar som inte mycket är förändrat, trots allt.

Just nu ligger min blogg nere. Jag vet inte om det här inlägget ens kommer hamna på den till slut, men vi får väl se!

Snart ska jag åka iväg till Göteborg, kalas med kusinen vankas :)
Och då är man ju dum om man inte tar tillfället i akt och övningskör litegrann.

Så kort och gott kommer dagen innehålla en hel del tårta, skoj och trafikskyltar.

(Och kanske lite dammsugning, om jag hinner. Hehe.)

Later!

Nu var det ju ett tag sedan jag tillförde något vettigt här på bloggen.

Jag anar att detta inlägget inte kommer bli det sista som inleds med just den meningen, och därför har jag introducerat ett segment som kort och gott kallas Update. Tanken är helt enkelt att jag slänger in saker som dyker upp i skallen som hänt sen sist, allt i en fin och förhoppningsvis relativt välformulerad röra.

Till att börja med har jag äntligen fått någorlunda fart på pluggandet. Det ska visserligen erkännas att jag har varit mer eller mindre tvingad till det, eftersom vi hade vår första dugga i Datorarkitektur förra torsdagen. Den gick för övrigt sådär...

Men det som tar överlägset störst plats i skolan just nu är vår andra kurs, Projekt och Verksamhet. Vi håller i skrivande stund på med att utföra ett grupparbete som i princip går ut på att... ja just det, vad i hela världen går det ut på egentligen? Maken till luddigare och diffusare ämne (och föreläsare för den delen) får man leta efter. Det känns som att det han säger på 3 timmars föreläsning skulle man kunnat korta ner till runt en halvtimme, eftersom han i princip säger samma saker om och om igen fast med olika formuleringar. Detsamma gäller f.ö. kursböckerna, även fast de är något mer rakt på sak (vilket i det här sammanhanget är det en ytterst klen seger).

Suck.

Som tur är har det hänt lite roliga saker också (annars hade det vart väldigt deppigt). Till exempel åkte jag och Mikael till Huskvarna i fredags för att gå på AtHeart, och under helgen träffade jag också Lisa och Olivia som jag inte sett på ett tag :)

Råkar dessutom vara nyss hemkommen från förstnämnda tjej, efter ett trevligt (usch vad jag ogillar det ordet, men jag kunde till min egen förskräckelse inte komma på ett bättre passande) besök på SVF där hon pluggar. Var kul att få sig en liten släng av folkhögskolelivet, kändes som att gå runt i en egen liten bubbla typ.

SVF, så som det ser ut från Lisas rumsfönster.

Ja, och där var vi väl i mål. Min framtid är oviss som alltid, det enda jag kan vara helt säker på är att det här grupparbetet kommer jaga mig i mina drömmar.

Hej svejs!

Det här... är det bästa jag sett på länge.

Idag är det onsdag, vilket innebär labb!

Uppgiften för dagen var att bygga ihop en PC från grunden, något jag gjort ett flertal gånger tidigare och som jag dessutom råkar tycka är hur kul som helst  ^.^

Nackdelen när man på detta viset ska hafsa ihop en dator, bara för att sedan demontera den och packa ner allt igen, är att det kan bli rätt stökigt - vilket bilden nedan får illustrera. Man orkar helt enkelt inte lägga allt snyggt och prydligt tillbaks i respektive kartong när man vet att man ändå måste plocka ut det om ett par timmar igen.

Det har just hänt något revolutionerande.

För första gången på drygt 3 månader har jag pluggat.

Jag kan knappt tro det själv. Eller ja, just själva pluggandet är väl mer väntat av en högskolestudent en månad in i studierna än gammelfarmor Agda vars erfarenhet av skolan (och ev. sinnesnärvaro) ligger ett halvt sekel bakåt i tiden... men ändå.

Nu gäller det bara att hålla uppe den här... ja, motivationen är fel ord. Temporära deliriumet passar bättre.

Vi rivstartar det hela med att gå på fotbollsmatch imorgon.

;D

Då var valvakan (eller åtminstone den betydande delen av den) slut, och jag själv är rätt så nöjd med utgången. Fråga mig inte varför. Förmodligen för att jag har så dålig koll.

Är verkligen SD så hemska som alla påstår?

Just nu känns riksdagen väldigt... infekterad. SD är den där lilla ogräsbusken som smugit sig in i rosenträdgården för att sprida hat och främlingsfientlighet till alla.

Man kanske har en anledning att vara orolig ändå?

Jag vet inte. Det jag vet är att jag borde sova nu (och då repeterar jag inte bara mina föräldrars tjatande).

Innan dess ska jag äta något. Om nu det fortfarande är tillåtet att äta och leva i det här landet trots att man inte har som första instinkt att sätta ett headshot varje gång Jimmie Åkessons namn kommer upp.

Ja, så sitter man här klistrad framför TV:n - precis som väldigt många andra i vårt land just nu. En sak som slår mig är vilket oerhört projekt detta är! Bevakningen från all media, i synnerhet nu under de sista skälvande timmarna, är ju helt sinnessjuk i omfattning! Det här är ju i paritet med finalen i fotbolls-VM eller Melodifestivalen, jag förstår verkligen inte hur jag kunnat missa detta under tidigare val.

...å andra sidan förstår jag inte heller hur jag kunnat missa vad alla partiledare heter, fram tills förra veckan... hehe. Kort sagt är jag, och har aldrig varit, varken väl insatt eller särskilt intresserad av politik.

Fram tills nu, det vill säga. Det är något särskilt med att sitta och se valresultaten från alla distrikt successivt trilla in, och veta att bland en av alla dessa miljontals röster - där finns min.

Jag hoppas jag vaknar upp i ett blått Sverige imorgon. Nu ska jag ta en macka och fortsätta titta.

Jag är... trött.