Davids Uppenbarelse 11:57
Jag gick över järnvägsgången (det har egentligen ingenting att göra med det jag tänker säga) idag, på väg hem efter min första avklarade tenta för veckan, lyssnandes återigen på Kurts julskiva (han är ju helt sjukt begåvad den där mannen) - när jag helt plötsligt insåg en sak. Jag har klagat över att december än så länge känts väldigt o-julig för mig, att jag inte haft julkänsla nog att göra alla dessa saker jag normalt brukar göra. Men när jag så lyssnade på Kurt Nilsen & Kringkastingsorkestret – Nå Tennes Tusen Julelys halvvägs över järnvägsspåret, kände jag hur lättnaden över en avklarad tenta kombinerades med Nilsens ljuva stämma, och tillsammans gav detta upphov till en liten försiktig ström julstämning som fyllde kroppen.
Och det var då det slog mig likt en långtradare rakt i plytet - julstämningen kommer inte automatiskt den 1:e december för att man ska få lust till att göra alla saker som hör julen till. Den kommer just på grund av att man gör dessa saker. I år har jag varit upptagen med så mycket annat (i sinnet ska sägas, jag är normalt inte den som gör överdrivet mycket annars), så jag fick liksom aldrig chansen att någonstans starta julstämningsprocessen i mig. En process som annars sakta växer sig starkare ända tills man står där på julaftonsmorgonen och känner sig som barn på nytt.
Så... ibland är det nog bra med traditioner - hade de inte funnits skulle man fortsätta precis som vanligt. Traditionen blir liksom som den där kängan som sparkar in en på den andra vägen vid korsningen, eller som spaken man växlar järnvägsspåret med.
Det är väl bara att hugga i då, antar jag!
God Jul.
Och det var då det slog mig likt en långtradare rakt i plytet - julstämningen kommer inte automatiskt den 1:e december för att man ska få lust till att göra alla saker som hör julen till. Den kommer just på grund av att man gör dessa saker. I år har jag varit upptagen med så mycket annat (i sinnet ska sägas, jag är normalt inte den som gör överdrivet mycket annars), så jag fick liksom aldrig chansen att någonstans starta julstämningsprocessen i mig. En process som annars sakta växer sig starkare ända tills man står där på julaftonsmorgonen och känner sig som barn på nytt.
Så... ibland är det nog bra med traditioner - hade de inte funnits skulle man fortsätta precis som vanligt. Traditionen blir liksom som den där kängan som sparkar in en på den andra vägen vid korsningen, eller som spaken man växlar järnvägsspåret med.
Det är väl bara att hugga i då, antar jag!
God Jul.
Jag visste väl det...
Det första som ska nämnas är väl att detta inte på något sätt är en "comeback" - så alla er som hoppades på fler utläggningar koncentrerade enbart kring skolan och dess underbara väsende måste jag tyvärr göra besvikna.
Detta kommer mera bli... det jag tror jag egentligen först ville att den här bloggen skulle vara. Ett ställe att bara skriva av sig, typ. Ett ställe där jag kan skriva att "Walking In The Air" med Kurt Nilsen från hans nya julalbum, som jag nu lyssnar på, är helt underbar. Aaahh... ja, den är verkligen fantastisk. Så bra att jag länkar den till Spotify här: Kurt Nilsen & Kringkastingsorkestret – Walking In The Air
Lite sporadiska uppdateringar kommer det alltså bli. Men det är helt enkelt så det får vara - när jag har något att säga, säger jag det.
Så... vad är det jag har att säga denna gång?
Jaa... säg det. Jag kom helt av mig av den här julskivan, den där Kurt är för underbar alltså. Hehe :)
Det som ligger närmast i tanken just nu är väl, ironiskt nog, skolrelaterat. Eltenta imorgon och ytterligare en på fredag. Och sedan, slog det mig när jag stod i duschen idag, är det bara en vecka kvar till julafton. EN VECKA!? o.O
Var tog december månad vägen egentligen? Jag har inte alls känt mig särskilt julig än så länge. Vanligtvis brukar jag vara mitt uppe i hajpen nu - kolla på julkalender, stryka för varje dag i almanackan fram till magical number 24, öppna luckor i chokladkalendern... men i år, inget sånt. Makes me a little sad...
Förhoppningsvis släpper det när tentorna är avklarade. Alla julkänslor kommer skölja över mig likt en flock bävrar som just fått syn på en mindre regnskog fylld med späda, stackars sälgskott.
Men nu får jag väl ta tag i pluggandet igen. Har flytt länge nog från det nu.
På återseende!
Detta kommer mera bli... det jag tror jag egentligen först ville att den här bloggen skulle vara. Ett ställe att bara skriva av sig, typ. Ett ställe där jag kan skriva att "Walking In The Air" med Kurt Nilsen från hans nya julalbum, som jag nu lyssnar på, är helt underbar. Aaahh... ja, den är verkligen fantastisk. Så bra att jag länkar den till Spotify här: Kurt Nilsen & Kringkastingsorkestret – Walking In The Air
Lite sporadiska uppdateringar kommer det alltså bli. Men det är helt enkelt så det får vara - när jag har något att säga, säger jag det.
Så... vad är det jag har att säga denna gång?
Jaa... säg det. Jag kom helt av mig av den här julskivan, den där Kurt är för underbar alltså. Hehe :)
Det som ligger närmast i tanken just nu är väl, ironiskt nog, skolrelaterat. Eltenta imorgon och ytterligare en på fredag. Och sedan, slog det mig när jag stod i duschen idag, är det bara en vecka kvar till julafton. EN VECKA!? o.O
Var tog december månad vägen egentligen? Jag har inte alls känt mig särskilt julig än så länge. Vanligtvis brukar jag vara mitt uppe i hajpen nu - kolla på julkalender, stryka för varje dag i almanackan fram till magical number 24, öppna luckor i chokladkalendern... men i år, inget sånt. Makes me a little sad...
Förhoppningsvis släpper det när tentorna är avklarade. Alla julkänslor kommer skölja över mig likt en flock bävrar som just fått syn på en mindre regnskog fylld med späda, stackars sälgskott.
Men nu får jag väl ta tag i pluggandet igen. Har flytt länge nog från det nu.
På återseende!
