Insikt
Ja, nu måste det ha varit jättelängesen jag skrev nåt här. Och genom den intigheten kan man ändå få ut någonting - jag verkar inte vara bloggartypen. Jag tror inte det beror på att jag inte har något att säga, för jag tänker ganska mycket på alla möjliga saker (som de allra flesta). Men det verkar som jag fungerar på det sättet att jag föredrar att fundera på något, för att därefter komma fram till en mer eller mindre tillfredställande slutsats, och därefter låta saken bero. Eller, om jag fann slutsatsen intressant eller uppseendeväckande, dela det med personer i min närhet.
Jag har helt enkelt inget behov av att basunera ut mina åsikter, problem eller vardagsupplevelser på regelbunden basis för allmän beskådning. Jag nöjer mig istället med att posta länkar på Facebook då och då med saker jag oftast tyckt var roliga eller bara intressanta (jag menar, kom igen - en katt som hickar och fiser på samma gång. Hur kan man inte älska det?). Om jag gör något extra roligt någon gång kan det hända att det slinker ut i en statusuppdatering, och hoppas på att det inte låter som skryt. "Se på mig, och hur bra jag har det." Något vi alla kan känna igen oss i skulle jag tro.
Nä, nu tror jag minsann jag ska gå och göra något så fruktansvärt ointressant som att bre mig ett par mackor.
Jag har helt enkelt inget behov av att basunera ut mina åsikter, problem eller vardagsupplevelser på regelbunden basis för allmän beskådning. Jag nöjer mig istället med att posta länkar på Facebook då och då med saker jag oftast tyckt var roliga eller bara intressanta (jag menar, kom igen - en katt som hickar och fiser på samma gång. Hur kan man inte älska det?). Om jag gör något extra roligt någon gång kan det hända att det slinker ut i en statusuppdatering, och hoppas på att det inte låter som skryt. "Se på mig, och hur bra jag har det." Något vi alla kan känna igen oss i skulle jag tro.
Nä, nu tror jag minsann jag ska gå och göra något så fruktansvärt ointressant som att bre mig ett par mackor.
